Visdomskälla
Min vän, du är levande död.
Din kroppshydda fortsätter att vandra,
din själsförmögenhet är näst intill obefintlig.
Min vän som alltid var med, avlastade mig tyngder.
Jag har saknat i så många år, fyllt på lasten och kan inte lätta den.
Uppskattade de stunder jag fick, de stunder du lagade mig.
De enda gånger ett genuint leende frammanats, har fallit i glömska.
Tiden du tynat, den tyngsta plåga jag bär på axlarna.
I väntan på att du skall sluta gå, hoppet är utom räckhåll.
Min bästa vän och vägledare, min farmor jag en gång hade.
Livet både ger och tar, för mig stjälper det mycket.
Inte den enda, ändock ensam.
Min vän jag ömt vårdat, som gav mig all kraft att orka.
Jag står med dig arm i arm, du är ändå utom räckvidd.
Min önskan är inte kraftfull nog, jag faller då du tar ditt sista andetag.
En vän som inte livet fortsätter utan, det skall vara förevigt på pränt.
