Jag är den största jävla idioten

Jag är en psykopat och idiot som beter mig som något som inte går att nämna, på grund av att mitt hjärta sprack och jag kände hur mitt huvud kaosade så förlorade jag allt jag någonsin älskat. Det är försent, det ör det alltid, jag önskar att jag betett mig bättre och inte agerat så som jag gjort. Jag förstår inte mig på mig själv. Jag har beslutat mig nu, definitivt och det kan inte ändras på. Jag sitter i tårar, jag ska inte tro på löften dom är inte något värt när dom bryts.

ensam är inte stark

Det gör så ont... Jag känner hur det lämnar mig, jag gillar inte ensamhet. Nu har jag nått botten mer än någonsin. Stort avslut

I died in my dreams, what's that supposed to mean?

I died in my dreams what's that supposed to mean?
Got lost in the fire.
I died in my dreams, reaching out for your hand - my fatal DESIRE!
I failed you again, cuz I let u stay, I used to pretend that I felt OK.
JUST ONE BIG LIE
Such a perfect illusion, I made u mine just to hurt you once again.

En månad har förstört hela mitt liv

Jag är så irriterad på mig själv.. Ska allitd förstöra det som är bra.. Alltid stöter jag bort det positiva i min omgivning.. For you I would crawl though fire, I would give my life up. Och jag har gjort det, jag har gett alla mina krafter och energier utan att få något alls tillbaka, som vanligt är jag bara en naiv idiot som faller i fällan. Det spelar inte någon roll hur jag gör, denna månad har varit kaos och jag önskar att den aldrig ägde rum, det sticker som knivar i mig när jag tänker på den. Jag skulle kunna ge mitt liv för att slippa tänka på det förflutna... Just det här har jag märkt, att det har gett konsekvenser som har fått mig att tappa allt. Jag önskar att det inte blivit så, jag är så DUM som gör sånt man inte borde och borde LYSSNA bättre.. Jag är en idiot som inte kan se skillnad på elaka och goda människor, på killar som krossar hjärtat flera gånger och de som man får stanna kvar hos. Det är inte lätt att sortera människor, jag har verkligen tappat allt under denna månad.. Inte min mening att vara elak, jag har inte släppt en tår på länge men snart är det inte långt ifrån. Funderar på att sluta jobba, sluta plugga och sluta med allt annat. Jag vill göra som jag gjorde, släppa taget om allt som inte fastnat. Han åker iväg i TRE år och lämnar mig helt ensam då är jag ingen längre.. Då är jag bara något.. DET gör också så ont, jag klarar inte det ALEX!!!!! Jag kommer inte genomlida tre år... Vid årsskiftet kommer ingen att vilja kännas vid mig längre.


Hihi



Haha, rökigt? Cigaretter må döda låångsamt, men aldrig mitt smile=D
Tihi.


I need you too rememer.. You'll always have me


Min dag var vacker och hjälplös

Hennes hjärna har nu varit infekterad en tid, minnet är som allra värst drabbat. Hennes ögon lyser av smärta emellanåt, det gör så ont i mig, det är nog det som gör allra ondast just nu. Ångesten går inte över hur jag än vrider och vänder på min vardag. Hon är visserligen en äldre dam nu, min farmor. Mitt trassel har hon allit rett upp, visat mig hur man kliver över de värsta hindren, hennes närvaro gör mig stark och balanserad. När jag nu står ganska mycket på mina egna ben kan det hända att de viker sig, då finns det inget som dämpar mitt fall och ingen som finns där att ta emot.

Idag hade jag tio underbara minuter av 7 timmar att få, då hon kunde klamra sig fast vid verkligheten. Det har alltid varit vi två mot världen, nu sitter jag i hopp om att varje gång jag pratar med henne, att få uppleva hennes starkare sida som är vetande, har uppfattning och är förstående. Glömskan är hårdare för omgivningen än henne själv. Idag sa hon att det är så här att bli gammal, det hör till livet helt enkelt. Jo det gör det förvisso. Jag svarade med att jag vill inte vill bli gammal, vill inte låta tiden äta upp mitt liv, jag vill INTE förlora dig, inte just nu, då dör jag.. Förstår du inte det? Hon gav mig en blick, hennes ögon lyste med en anna lyster, jag förstod då att hon är klar i huvudet och den chansen vill jag inte förlora. Hon la handen på min och jag började näst intill hysteriskt gråta. Hon sa:" Jag vet att det är något fel på mig som inte går att reparera.." Jag avbryter:" Jag VILL INTE och KLARAR INTE att stå ENSAM LÄNGRE!!! Att förlora det här tar sönder mig inuti, jag fungerar inte utan din energi, min är så låg och tar slut så fort nu.." 

Min bästa vän, min förebild och hon som gett mig kraft att hålla kvar livet när jag bara släppt taget om allting, de gånger jag förlorat greppet. Dessa år har varit fyllda av obeskrivlig sorg. Jag ser henne varje gång men hon är inte där, jag hade tur nu, jag kände hur hjärtat höll på att explodera av lycka samtidigt som att jag vet att jag kanske aldrig mer får uppleva det.

Hon fortsatte med:" Livet är fortfarande vad du gör det till, det kanske inte är så lätt alltid men till slut kommer man att finna ro och ett lugn inom sig." Vi förde en konversation under ungefär tio minuter, sedan reste hon sig och gick iväg till vardagsrummet och försvann, jag gick efter och såg bara skalet av min farmor, hennes medvetande ögon var borta och hade övergått till att bli en förvirrad gammal dam i min farmors kroppshydda. Jag klarar inte att möta världen utan henne, jag är så jävla rädd.

Inferno

Haha. Flummigt, 400 kronor försvann inatt, de har tyligen fått ben... Fint sömnlös går kroppen på sparläge, sen skrev han som sparkade ut mig ur sin värld. Måste man bli påmind om det som gör ont? Det går att döva men den lätta vägen ut ger värre konsekvenser sen. Mitt huvud är ganska tomt och öde idag... SUCK

Jag saknar att vara sysselsatt, rastlös är inte min grej tror jag.. =)


Så söööööööta :-P






SÖTA BLING OCH SESSAN HAHA



Unconscious inside

Jag andas glassplitter, det skär upp mig inifrån, med blodet rinner hat. Hatet mot mig själv för att jag tillät mig hamna här, jag är påväg tillbaka på ruta ett för att jag inte lyssnar på mitt hjärta. Nu ser jag helheten, och varför det blir så här. Självmant gick jag inte in i dåliga vanor, efter ett tag styrde det mig, nu är jag och balanserar mellan att göra och inte göra det, alla dåliga vanor är fler än vad jag kan räkna på mina fingrar. De jag numera tagit till mig och de som kommer stanna, inbäddade i mitt hjärta, som jag gör allt jag kan för inte trycka ner med mitt svarta. Jag ÄLSKAR dom, er, det går inte att radera, ta bort eller sudda ut. Många har blivit utstängda, men ett fåtal är kvar, nya tillskott som också ingår i min vänskaps kategori. Nu ska jag inte sitta här och tycka synd om mig själv, det är skönare att bara släppa allt, jag är optimist och kommer ALDRIG ändra på det!!!


RSS 2.0