Maddis

Det smattrar på fönstret där jag bor,

dimman gör vyn smärtsamt tråkig.  

Ligger en stund på sängen,

sömnen är för jämnan emot mig.

Instängd i mig själv,

i mitt rum med fönster utan funktion.

Tankarna förökar sig,

får mig att må illa.

Efter en stund blir jag tom,

allting så stilla. 

Lugnet bryts utav en dos panik,

sammansvärjas med ångesten.

Jag slåss emot en mäktig kraft,

var gång är det min förlust.

Sluter ögonen och vaknar upp en morgon,

dagen inleds så bra men tar vändning vid slutet.