Grr
Lockelsen river min själ blodig,
Mitt huvud står i lågor.
Frestande, syndig, fördärvad.
Olyckan glänser, reflekterar.
Spelar med blicken fram och tillbaka,
Når reflektionen som präntas in på min näthinna.
Vrider, vänder, undrar, svarslös.
Ingeting är, någonting obefintligt.
Exploderar, går i tusen bitar.
Skärvorna är vassa, utelämnade.
Fragmenten har fallit i glömska,
Likt ett blankt pappersark.
Sitter ned på tusen nålar,
Kaoset gör revolt, min ideella antagonist,
Alltet kontra intet, evigheten kontra tomheten.
Anletet låter det sargade inre förbli latent.
Kommentarer
Trackback
