Maddis

Det är endast ett tomt skal som är fylld av tomhet som vandrar omkring, nytillkomna band är så starka att det gör ont att tänka, dom banden kommer aldrig att kapas, aldrig att gå sönder eller tyna. Driven av ett måste som låter min kropp gå likt en robot, utföra dags sysslor, trött på tvång. Så många andra har genomskådat en elakhet som inledningsvis var någon helt annan. Dränkt i smärtan som inte kan återkallas, ett begär som inte går att motarbeta. Dragit ner mig i ett ändlöst tomrum, ett svart hål utan ljus. Med tomma händer som inte får grepp om något, ett gemensamt löfte har upphört. Salta tårar har för länge sedan upphört att existera, dock är nuet ett undantag. I can not feel anything any longer, venom is running through my veins.