Maddis

Ditt leende på läpparna, blottade vampyrtänderna.
De du högg mig i halsen med, från början av livet.
Din skugga som inte fanns fastnade på mig.
Ditt hatiska skratt, fick min glädje att dö.

Med dina järnklor höll du mig fast.
Inte kom den vita styrkan loss,
inte kämpade den emot för den samlade kraft.

Ett ursinnit skrik fick mig loss,
dock vill jag tillbaka, min trygghet jag finner där.

         2006-12-20


En vacker, röd ros.
Den ligger, med taggarna kvarlevande.
När hon fanns, var dom borta.

Hans sorg är ändlös, hennes bortgång är svart.
Natt som dag, mörkt i hans värld.
Minnet lever kvar, hennes själ likaså.

Hon väntar på honom, de ska förenas igen.
Utan en värld, full av plågoandar.

Han minns hennes ros.
Röd liksom kärlek, kärleken till varann.

Föraktelsen till allt, utom till honom.
Kärlek en gång, borta, inte för alltid.

Han vet att himmelsporten är öppen.
En ros utan taggar, han fann i sitt rum.
Likt en ros följer han efter, en olycklig saga för dom.
En sorgfull värld med berfielsen till ett slut.

         2005-10-10


Idag när du inte längre finns,
ånger.
Varför? Hur? Det var mitt fel.
Jag och du tillsammans, aldrig skulle vi skiljas.

Låter dig gå till vägens slut för tidigt,
släpper din hand jag kramat i alla år.
Tillsammans, inte ensam.

Ensam är inte stark,
ensam är jag svag och egoistisk.

I ditt ljus, i ditt allt.
Du finns i mig, inte lika levande som livet.
Låt mig gå, få vara i din famn igen,
förevigt nu.

Nej.

2006 - 01 -13


En blick, den spelar.
Ett leende, på låtsas.
En känsla, utan existens.
Cynisk själ med skal av åtrå.
Föraktelsen dras till mig.

Dörren är ännu olåst, du kliver in.
Livet hänger i en snara, i väntan på avrättning.
Längtan har ett fast grepp om min arm,
faller den, faller jag och pallen under livet krossas.

2006 - 03 -16