Maddis

Jag andas glassplitter, det skär upp mig inifrån, med blodet rinner hat. Hatet mot mig själv för att jag tillät mig hamna här, jag är påväg tillbaka på ruta ett för att jag inte lyssnar på mitt hjärta. Nu ser jag helheten, och varför det blir så här. Självmant gick jag inte in i dåliga vanor, efter ett tag styrde det mig, nu är jag och balanserar mellan att göra och inte göra det, alla dåliga vanor är fler än vad jag kan räkna på mina fingrar. De jag numera tagit till mig och de som kommer stanna, inbäddade i mitt hjärta, som jag gör allt jag kan för inte trycka ner med mitt svarta. Jag ÄLSKAR dom, er, det går inte att radera, ta bort eller sudda ut. Många har blivit utstängda, men ett fåtal är kvar, nya tillskott som också ingår i min vänskaps kategori. Nu ska jag inte sitta här och tycka synd om mig själv, det är skönare att bara släppa allt, jag är optimist och kommer ALDRIG ändra på det!!!