Happy moment
Jag slår mig själv med häpnad varje gång… Att överleva dagen, att inte tänka för långt fram eller bak i tiden är något som får vägen att bli allt svårare att gå. När snåren tätnar och river upp såren som inte får tid att läka tar man medel som lugnar för stunden, eller gjorde. Nu återstår ett frågetecken som inkluderar alla frågor, allt som man inte kan få svar på. En önska som är så gedigen att man offrar hur mycket av sig själv för att få veta, ändock är svaren så efterlängtade, saknas. Går omkring med min mask i handen och när omvärlden ser mig sätter jag på mig den för att undvika och komma ifrån mig själv. Saknaden har bitit sig fast i mitt skinn så hårt, det rinner ut minnen som vägrar försvinna ur min åsyn. Den dagen jag kliver upp utan brister skulle vara den finaste dagen någonsin.
